Rubriken är lite missvisande då man äntligen gick hemåt efter en Löven-match med ett leende på läpparna och småskuttandes i klassisk hoppsa-stil. Varför man däremot inte bör sväva iväg stavas väl främst försäsong och att inga riktiga poäng stod på spel. Innan vi svävar i väg i lovord och tar med oss det positiva gör vi bort det tråkiga eller negativa på en gång.
Löven vinner skotten med 29-25, många skott är dock av alibi-karaktär eller enbart för att få tekning i offensiv zon. Inget fel i det, men antalet kvalificerade målchanser står inte i paritet med skottstatistiken. Jämför med Luleås bröderna Abbott, kommer inte ihåg om det var 3:an eller 4:an..mer distinkt och kliniskt avslut var det länge sen man såg i den här hallen. Framför kassen ska det smälla direkt, inget kladd och pucken ska sättas en eller max två maskor från valfritt kryss!! Att laget skriker efter i vart fall en vass målskytt står rätt klart efter de inledande matcherna.
Spelmässigt är och ska Löven vara numret mindre. Nu kändes det dessutom som att Luleå hade en växel till och möjligen var de något trötta efter matchen mot de ryska björnarna. Inte heller omöjligt att de medvetet eller omedvetet slog av på takten i takt med att kassarna trillade in.
Något annat som gjorde sig tydligt påminnt är att laget saknar muskler, karaktär och attityd vid egen kasse. Vid något byte i BP matchas MaJo och Svedberg, inget fel i det om de använde sina muskler. I detta byte gjorde nog MaJo mer skada än nytta genom att skymma Galbraith, snarare än att försöka bereda fri sikt. Tror knappast att de på läktaren smågäspande Acke och Rahimi hade gett forwards samma lugn och ro vid vår kasse!! Det minsta man bör göra är väl försöka störa på något sätt, sätta en handske i ansiktet, en klubba i ryggen eller knacka med klubban på vaden. Att ställa sig framför mål ska göra ont och det är där matcherna ska vinnas. Förutom den målskytt som efterlystes i stycke två behövs en stor stark back som hänssynslöst håller rent vid egen kasse så att Siken/Galbraith får lite arbetsro.
Nu tar vi med oss det positiva istället och det var ju faktiskt rätt mycket. Måste säga att !:nen var betydligt fler än ?:nen i kvällens match. Kari har en tydlig spelidé om att laget ska checka högt och oerhört aggresivt, vid några tillfällen gick forwards bort sig men vid betydligt fler tillfällen behöll laget press och spel i den offensiva zonen. Om vi sedan betänker att de allsvenska backarna knappast är lika spelskickliga torde detta var ett synnerligen framgångsrikt recept. Samtidigt får laget med sig publiken på ett helt annat sätt med fysiskt spel (Forssén, Lindgren och Wennerberg) och aggresiv check kontra ett passivt och försiktigt styrspel.
Karis matchning i slutet av matchen är oxå oerhört positivt. Må vara att det är försäsong och inga p delas ut, varje match ska vinnas och nu plockades dansken med ett par min kvar så att laget fick en verklig chans att komma i kapp. Att det sedan avgörs med en i baken efter rensning ifrån egen zon må vara hänt. Om man ska ta målvakten ska det göras i tid så att killarna får en chans, sedan gäller det så klart att ha flyt oxå. Laget reducerade dock och det var faktiskt inte långt ifrån att forceringen lyckades fullt ut.
En annan positiv reflektion var att backarna vågade hålla i pucken när det var läge, i stället för att titt som tätt bara slå den ifrån sig i blindo. Sedan är och ska det vara tillåtet med sarg ut, helt ok att spela enkelt men jag tyckte många ”lirade” på ett helt annat sätt än tidigare. Apropå lir var det fler kombinationer och genomtänkta anfall jämfört med hela förra säsongen. Forwards kom rätt i bågarna, det var skarvar och överlämningar. Vid flera tillfällen lyckades laget dessutom få tryck i anfallszonen genom finurligt lir och ideliga platsväxlingar. T.o.m den vanligtvis så kräsna sittplatspubliken kunde bjuda på spontana applåder vid några vackra anfall.
Inviduellt vill jag främst plussa för Qvist, bästa förvärvet? Eetu visar oerhörd kvalité på många sätt, han har fin teknik, bra spelförståelse, styrka i kroppen och dessutom en vilja att jobba hårt i varje byte. Även om Öberg ser bättre tränad ut än i fjol mår laget bra av två spelskickliga centrar som leder var sin kedja. Viktor Lindgren, som hämtades från just Lule, visade återigen upp ett rivigt och fartfyllt lir. Lindgren prisades som bästa hemmaspelare och mest troligt var det motståndet som fick Viktor att tända till lite extra.
Den elegante och offensive backen Aki Heino kommer garanterat att bli en favorit i vinter, vid något tillfälle dribblade han som siste gubbe… ett par senare var han främst och då var det förlåtet. Aki kommer garanterat att gå bort sig vid ett par tillfällen, de gånger han däremot ligger bakom offensiva kassar kommer vara fler och i varje fall jag kommer förlåta honom. Första gången dessutom jag såg Alexander Eriksson, måste säga att det var en trevlig bekantskap. Hade läst och hört om ”sarg ut”, tycker dock Alex spelade sig ur många situationer och dessutom har han en förmåga att använda sina kilon på rätt sätt. Fanns säkert fler som borde nämnas, knappast någon som föll ur ramen. Hoppas och tror att fler av de 2 350 åskådarna känner samma positivism efter i kväll, nu gäller närmast Skit AIK på onsdag.
! Z:as kasse. Flipp från Öbba, Z tråcklar sig förbi sin back och hänger en backhand i borte krysset. Kan det månne vara ett sådant mål som lyfter den lille teknikern från Sundsvall, i så fall har vi ju ytterligare ett nyförvärv!
? Krisses tjeckfrilla och frisör. Hur tänkte han och vad gjorde frisören? ”Jo, jag tänkte i fall du först kunde färga håret i någon sällsynt rödbrun ton. Sedan vill jag gärna ha en kraftig hockeyfrilla, riktigt jämnlångt och inte bara några strån utan en riktig man.” Frisyren är inte av samma klass som liret utan med den här manen hade mannen blivit tråkad t.o.m i självaste Tjeckien.
+++
Ql att Bengt-Åke Gustafsson var på plats, lär väl inte vara vid alltför många fler tillfällen under den här säsongen.
Bye, bye!
/TheSandwich
lovenbloggaren.wordpress.com 
Senaste kommentarer